Fast egentligen skulle inlägget lika gärna kunna heta ”Jag har hellre gallsten!” 🙂
Häromveckan fick jag vara med om nåt häftigt. Min goding skulle tatuera sig och jag fick följa med och dokumentera alltihop. Jag är ju lite skadad på det sättet, dokumenterar allt. Det har ju liksom inte inträffat annars 🙂
Tatueringen gjordes på Kingsroad Tattoo i Kristinehamn, och det fanns liksom inte något alternativ på tatuerare. Finns den bästa bruden där, så varför ska man välja någon annan? Jag har varit där förut, och var helt trygg med hur resultatet skulle bli. Min tatuering till Susanne har med vår familjs astrologiska tecken att göra, det passade mig bättre.
(Jag tycker ni ska ägna några minuter åt att gå in på Facebook och söka efter Kingsroad tattoo. Sitt några minuter och njut av hur skickliga de är där!)
Från början tassade jag mellan tatueringsrummet och soffan där jag satt och häckade. Hade bunkrat upp med kaffe, tidningar och en massa grejor, för jag förstod att dagen skulle bli lång. Men jag hade inte gjort många vändor förrän Rebecka visade en stol och sade att jag kunde sitta där. Första parkett!
Motivet Terje hade valt kan ni säkert förstå. Det är den yppersta kärleksförklaringen, om ni frågar mig. Att det dröjt innan han gjort den beror mer på lite tvivel om placeringen på kroppen. (Han hade från början tänkt vid hjärtat. Ingen bra idé, då hade Susanne sett ut som skäggiga damen… 🙂 ) Sedan är det faktiskt så att Rebecka har ett års väntetid, så han har väntat ett tag.
Här funderade man faktiskt lite på hur hon skulle få till det i slutändan, samtidigt så himla intressant att få se…
Glad och pigg? 🙂
Förutom att Terje såg ut som ett kalkerpapper, så hade Rebecka två foton som hon kollade hela tiden.
Här börjar man ana resultatet…Var så himla imponerad när jag satt bredvid, och fick se henne arbeta. Rätt kul tjöt hade vi också…!
Jag tror det var ungefär här som herr Olsen började fundera på om det där med gallsten inte var så dumt i alla fall…
Förstår ni hur man kan fånga en persons själ på från ett foto? Det gör inte jag – men jag vet någon som kan…
Otroligt svårt att fånga tatueringen på bild, fanns ett lysrör mot benet hela tiden…inte ett dugg trixigt att fota då…. 🙂 När det var ungefär två timmar kvar av tatueringen så sade Rebecka att hon skulle lägga på high-lights. Då trodde jag tatueringen var klar! Men då fick Susanne lite vit färg vid läppar och vid ögonen. Det blev verkligen pricken över i:et!
Färdig tatuering, fotning för Kingsroads gillasida…
Här är tatueringen efter några dagar. Huden är fortfarande väldigt irriterad, så därför passar den bättre i svartvitt. Får det bara lägga sig och läka så kommer det att bli så himla bra. Tatueringen är ju redan nu klockren…!
Man undrar ju om kärleksförklaringen till hustrun blir en tatuering på andra benet. I dagsläget blir nog storleken på den tatueringen i en gallstens storlek… 🙂 🙂 🙂