….med Aretha Franklin är en av mina favoritlåtar. Sug på ordet respekt. Det är så viktigt. Respekten till dina medmänniskor, respekten för dig själv. Vem du är, vad du gör med ditt liv – gör du det för andras skull, eller för din egen?
Jag har av olika anledningar fått anledning att kika på detta ord sista tiden, och har upptäckt hur otroligt häftiga människor jag har i min omgivning. Är så glad att jag har vågat ta språnget – och släppa in dessa människor i mitt liv. Spännande personer som låter min själ sjunga högt! Tack för att ni finns!
Ordet respekt blev också aktuellt under Åmåls bluesfest, som gick av stapeln denna helg. I mitt tycke var det tjejernas år. De gick in på scen, och bara tog för sig. Respekt!
Bluesfesten är så himla kul, men man blir ju så trött efteråt 🙂 Det kanske beror på att jag ena halvan av tiden stod i baren, och andra halvan i fotodiket. Inte många lugna stunder alltså. Men det är ju så himla kul! Jag ser en väsentlig skillnad på mina foton från förra året, och till i år. I år är jag jättenöjd med mina bilder. Förra året konstaterade jag att jag har en hel del att lära, men i år känner jag att jag tagit ett litet, litet kliv framåt. Håller tummarna för att jag får vara i fotodiket även nästa år.
(Jasmine Karas arm. Gillade denna tatuering, den säger så himla mycket, och gav mig ju uppslag till ett helt blogginlägg 🙂 )
Två av mina nya favoritband heter numera Among Lynx och Ladies got the blues. Shit, så sköna de var! De gick in, pekade med hela näven och var så jäkla bra! När jag kikar igenom bilderna är det dessa två grupper som dominerar. (Står man dessutom halva tiden och kränger öl, så blir tiden i diket lite begränsad…. 🙂 )
Tjejerna i Among Lynx när de spelade i Kulturmagasinet. Jag blev knockad av att fyra tjejer kan låta så mycket – och så bra..!
Lägg denna tjej på minnet. Tove Brandt är hennes namn och hon hanterade en ståbas så man fick knottror…(Ståbasen var även hopfällbar, jag får inte riktigt ihop det men…hm…)
De fick bluesfestens junior prize. Himla välförtjänt! De hade inte en susning att de skulle få priset, så glädjen är verkligen äkta!
Sedan spelade ”Ladies got the blues”. Fick förra året höra Lisa Lystam för första gången, och det är en brud med pipa….(I bakgrunden Ida Bang, den pipan är också rätt ok! 🙂 )
Detta är Elin som är med i bägge tjejgrupperna. Hon hade sån himla fin kontakt med publiken. Vid ett tillfälle stannade hon upp, tittade på mig där jag stod i fotodiket. Det var liksom bara att ”ta bilden”. Vad gjorde jag? Missade skärpan på de flesta korten! Har svurit en del över det, men bara att bita i sig. Men Elin – tack för vad du gjorde, denna bilden är från detta tillfälle!
Att se en grupp tjejer bara ösa, och ta plats var ljuvligt! Eftersom jag själv varit med i flera fotogrupper med bara tjejer kan jag bara förstå hur kul de här kan ha! Tjejer som lyfter varandra!
Lisa Lystam, sjunger underbart bra!
Älskar Idas blick på detta foto…
Lisa Lystam. Underbar att fota och med ett minspektrum som är ljuvligt. Det är liksom bara att vänta in henne, så kommer bilderna. Så levande i sitt uttryck!
Jag har hur mycket kort som helst på henne. Det ena bättre än det andra. Det var liksom bara att ta för sig.
Nu var hon ju inte ensam på scen. Fanns flera otroligt duktiga tjejer…Moa Brandt på denna bild.
Nadia Hamouchi. Så läcker…! Hennes utstrålning kändes långt över scenkanten.
Lite osäker här, men tror det måste vara Lovisa Sjöberg Nordahl .
Lördagen började jag tidigt i terminalen, men hade sån tur att jag kunde lyssna lite på musiken innan vi började. Gissa vilka som uppträdde…? 🙂
Jodå, samma tjejer igen. Asbra även nu! Det var liksom bara att ta för sig och njuta. Faktum var att på ”stan” var det dessa tjejer det pratades om.
Grym brud! Moa, duktig som attan!
I år hade jag verkligen flyt när jag jobbade. Var ledig under de numren jag ville se. Här var en häftig tjej. En tvärhand hög, men med så mycket pipa! Jasmine Kara är hennes namn, ifall ni undrar.
Lägre än micken? Ser i alla fall så ut…Kort, men med en energi som fyllde terminalen. Både med folk och en jädra go´känsla!
Men var det inte några bra män som uppträdde då? Jo, massor, och här kommer några!
Sven Zetterberg – asbra!
Här kommer Brian Kramer himself
Jag kan inte hjälpa det, när jag ser Brian Kramer tänker jag på en sjörövare. Han ser ut som om han skulle passat utmärkt in i Pirates of the Carribean, men det säger jag med all respekt. Han sjöng gudomligt!
Mats Qwarfordt, tror jag. Sjöng kanonbra i alla fall. Detta band (Brian Kramer band, tyckte jag jättemycket om!)
Så kom han då…mannen, myten – Bobby Rush. Det var det bästa jag sett i terminalen någonsin! Vilket ös! Det började med att man stod i diket och fotade honom, men det slutade med att man stod och kikade på publiken och bara log!
85 år? Otänkbart! Skamlöst flörtande med dam i publiken också.. :-). I Åmål skaffade han sig ett 77-årigt sexobjekt, som enligt rapporter var väldigt nöjd med sitt epitet.. 🙂
85 år och gjorde en helt acceptabel imitation av Michael Jackson. 🙂 🙂 🙂
Ren och skär glädje att vända sig om och titta från scenen. Jag har inte varit inne på terminalen jättemånga gånger, men känner att årets blues i terminalen både var det jämnaste OCH bästa hittills! Stod man inte och fotade, så stod man och gungade med!
…och få se detta! Tror inte jag såg någon som var allvarlig. Alla bara njöt! Jag förstår numera när man säger att man kan ”ta” på stämningen!
Dessa kommer jag lyssna mer på. Thorbjörn Risager och hans band. Riktigt bra gung! Är också så förbaskat glad att vi inte fick vår fisheye såld! Varför använder jag den inte mer??? Sätter ju skärpan så man vill gråta ju!
Vad är det jag kommer att minnas mest från bluesen då? Helt klart tjejerna. Och så detta minne…
Jag kom springande i fotodiket för att träffa Daniel. Vi skulle ju fota denna bild. Jag hade rätt bra fart där jag sprang, och så tog det stopp. Tvärstopp! Det stod några riktigt häftiga pumor i vägen. Först tänkte jag trassla mig förbi, var lite stressad över att ta graffitibilden. Men så tänkte jag – va fasen! Här har jag ett guldläge. Så jag fotade, och log. Denna bild är den som jag kommer bära med mig länge. Tjejer som själva njuter av Jasmines uppträdande. (Tack för att jag fick publicera bilden tjejer!)
Ren och skär livsglädje!
Nästa år firar Åmåls bluesfest 25 år. Hoppas jag får möjlighet att göra detta även då…!
