De som följt mig ett tag vet att jag är förskräckligt glad i att fotografera träd. Undrar vad det är som triggas igång i mig…..Däremot har jag legat lugnt på trädfronten ett tag, eftersom jag haft min energi riktat åt andra håll. Ett tag trodde jag nästan att jag inte kunde fotografera nåt annat än träd. Jag menar, vem kan misslyckas med att avbilda ett träd. De ställer ju dessutom inget krav på dig som fotograf. Det behövs inte rätt ljussättning, man behöver inte anstränga sig för att fånga glimten i ögat hos någon. Alltså rätt kravlöst, och jag behöver ju inte gå utanför min ”comfortzone”. Hm…jag kanske är lite lat? 🙂
Men nej, jag tror faktiskt att det är nåt helt annat som det triggar i mig. Jag är en betraktare, vilket du förmodligen inte tror. Jag är ju så ”social” – eller inte… 🙂
Jag hade en arbetskompis som satte ord på det för några år sedan. Vi hade nån diskussion där jag sade att jag inte fattade hur de kunde kalla mig social, eftersom jag gillade att vara själv. ”Men du kanske är ytsocial?” Klockrent!! Så är det.
(Men herregud, hur ska jag hämta hem denna text? ) Jo, såhär är det. När jag ser träd/skog så kan jag se sammanhang i mitt liv. Grupperingar av träd kan få mig att se grupperingar av människor jag rör mig i. Ett ensamt träd klent bland andra, kan vara hur jag känner mig just då. Svag, men vet också att jag har några starka träd runt mig. Försök får du se, detta kan faktisk vara rätt kul.
Funderar du över rubriken? Jag har massor med trädbilder, och någon gång ska jag ta alla dessa bilder och göra en bok av dom. Som text ska jag ha all feedback jag fick av er när jag skrev ”Talet”. (Ligger i egen flik i denna blogg). När livet känns tungt och tråkigt ska jag boosta mig med den boken.
Vad är då detta? En alldeles underbar vacker bild på alla er som är runt mig. 🙂
Vem är stark och svag utav dessa träd?
Detta träd är till en av mina goaste vänner. Det är inte många som skulle bjuda hem mig på mat och se det som en utmaning att få bjuda en matallergiker på middag. Men det gör denna fantastiska människa. Igår fick jag känna mig ”normal” en hel kväll, och du visar att inget är omöjligt. Ditt glas är baske mig inte halvtomt… 🙂 Tack och en stor kram!
Men….
…det är såhär jag känner mig idag. Jag är inte van varken gott vin eller sena nätter längre. Fast det är det värt – gårdagskvällen kommer att vara med mig länge!