Läste ett Instagraminlägg från Denise Rudberg som lät ungefär såhär:
”Varje år säger någon mig närstående att ”Det handlar bara om inställning” eller ”Du har bara inte gjort det på rätt sätt”. När jag fyllde trettio kom dessutom skuldbördan att läggas på ytterligare eftersom ”Men kom igen nu, du måste ju skärpa ihop dig för barnens skull.” Jag pratar givetvis om det här med jul och all jäkla tacksamhet som ska köras ner i halsen på varenda juldeprimerad sate. Jag råkar tillhöra dem som inte gillar denna högtid. Trots att jag har en fin familj och fantastiska vänner som gör sitt yttersta för att jazza upp tillvaron så har jag en klump i magen när dopparedagen närmar sig. Eftersom jag lärt mig att det inte är lönt att överkomma känslan har jag valt att se den för vad den är. En tid på året då jag ser tillbaka på saker som gjort ont och ser något av en sorg över det dysfunktionella. Lyckligtvis lättar det alltid på själva julafton, då jag känner mig rätt normal igen. Men fram tills dess tänker jag ihärdigt hävda min rätt att störas av julmyset. Jag är helt enkelt en usel julmänniska, men desto bättre på annat. #grinchen.”
De där orden kunde jag i princip ha skrivit själv. Ni har säkert läst det här ett antal gånger nu, så jag tänker inte gå in på det mer. Men Denise fångade mina känslor på pricken, och det kändes bara skönt att få läsa det. Nu är det ju också så här att den där offerkoftan alltid är för trång på mig. Eftersom jag inte mår bra på julen, så gör jag nåt åt det. I år så kommer vi därför att åka bort igen, denna gång till ett ställe som jag alltid drömt om. Vi ska bo på fantastiska Pigalle i Göteborg, och troligen ta en sväng till Liseberg i år igen. Vi kommer att äta gott och dricka gott – ihop med de härliga människorna ni ser i bilden längst upp. Okomplicerade människor ger ett okomplicerat liv, och sånt tycker jag om!
Jag tyckte väl lite mer om julen för några år sedan, men situationen har ändrats. Men jag har ett eget ansvar för mitt liv, och därför väljer att att undvika denna högtid så långt det är möjligt. Jag mår inte bra av den, så jag ser till tillbringa den på ett sätt som gör mindre ont. Till skillnad från Denise är det själva julafton som känns skit för mig. Men det är de 24 timmarna jag får stå ut med, sedan gör det inte så ont längre.
Däremot har jag inga som helst problem med människor som går ”all-in”. Tvärtom! Bara jag slipper det.. 🙂
Ha en riktigt skön ledighet!