Vi var alldeles nyss på Mamma Mia! Here we go again! En alldeles förbaskat bra film tycker jag, och gillade den mer mycket mer än den första filmen. Tvåan är mer känslomässig, och berörde mig rätt djupt på sina ställen – höll till exempel på att ”fulgrina” i slutscenen. Och DET händer inte ofta på frun (kallad kylpåsen 🙂 ) Det som fastnade på mig var en replik i filmen där man sade; ”Gör det som får din själ att lysa”. De människor som har den speciella glöden märks, och de märks ordentligt! Man ser att de en inre glöd, som faktiskt gör skillnad. Både som personer, men även på resultatet. De har en speciell flow som gör att allt ser lätt ut.
Hur ska jag kunna vända detta resonemang till en nyhet som vi släpper nu och till Åmåls bluesfest? Jag fick ju i alla fall en bra rubrik, eller hur?!
Jag har ju hintat i denna blogg om några kommande nyheter. Sanningen är att jag inväntat besked från myndigheterna för press, radio- och tv om ett utgivningsbevis. Ett sådant som man måste ha för att kunna ge ut en tidning. Alldeles i början av min semester så blev det klart. Jag, Terje och Tony kommer att ge ut ett magasin på nätet under namnet Baretta Magazine. Denna tidning kommer att ges ut fyra gånger/år och första gången blir i augusti. Detta kommer att bli så himla kul, och för mig som gillar att ha många bollar i luften – så kommer det att få min själ att glöda. Jag kommer att bli ansvarig utgivare för detta magasin, och har talat om för mina medarbetare att jag från och med nu vill tituleras ”fru ansvarig utgivare” 🙂 🙂 🙂
Detta kommer inte på något vis att påverka varken denna blogg, eller min medverkan i Tilt Photogrop. Engagemanget kommer att vara på så olika sätt…
(Jag måste berätta om reaktionerna i Tilt photogroup när vi berättade om Baretta. Alla hejade på oss, och dunkade oss i ryggen. Big time! Dessa människor är fantastiska – och Tilt är ”a match made in heaven!”)
Vill ni kolla på hemsidan för Baretta Magazine, så har ni den här. Och den är förstås under uppbyggnad 🙂
Vårt första nummer kommer att handla om Åmåls bluesfest. Detta år tajmade jag min värsta rosfeber nånsin samtidigt som bluesen. Att ha 39.5 i feber samtidigt som det är värmebölja ute synkar otroligt dåligt 🙂 Jag trodde jag brann upp, från både ut- och insidan. Men hade snälla vänner som hämtade mig så att jag kunde fota ändå. Med 39.4. Funkade om man lutade sig mot högtalarna 🙂 🙂 🙂 Detta är förstås inte att rekommendera. Jag var självklart otroligt mera ledsen än jag visade utåt. Det kändes förbannat bittert, och jag mådde självklart inte bra alls. Rosfeber är ett djävulens påfund. Trots detta är jag så himla nöjd med mina bilder. Förstår ni hur kluvet detta känns. Är asdålig när jag fotar, och ändå är bilderna kanonbra?!
Nu är det så att de bästa bilderna denna gång sparas till Baretta Magazine, men har ändå ett axplock här. Det är ju så att de bästa bilderna tekniskt sett, inte alltid är de bilderna jag gillar bäst.
Jag hade ursprungligen tänkt att göra detta till ett ”hårinlägg”. Jag har otroligt många bilder på årets artister där man faktiskt inte ser vad som är fram- och baksida.. 🙂
Detta är Marcus Bonfanti i ”Ten years after”. Gillade dom otroligt mycket!
Otroligt glad i denna bild, på grund av allt det gröna 🙂 Tekniskt sett kanske inte fulländad.. 🙂
Belysningen från scenen är trixig. (Händer ofta!) Det där blå ljuset man ”slår” på artisterna är sååå svårt när man får in bilderna i datorn. Fräter ut bilden fullständigt! Då får man göra silhuettbilder av dessa istället 🙂
Jeff Jensen. Började med hästsvans=någorlunda lätt att fota. Sen åkte tofsen all världens väg, och han såg stundtals ut som ”cousin It” Men spelade som en gud. Han sägs även vara otroligt imponerad över Åmåls bluesfest!
Öh, ja – alltså – ni förstår problemet? 🙂
Kulturmagasinet sista dagen. Då hade jag klivit under 39 grader, och var sååå frustrerad över att jag inte fått fota i den omfattningen jag ville. Men var inne i Kulturmagasinet. Här ”Sign of the Judgement”.
Sofie Reed och Mark Haynes. Hon var ljuvlig att fota. Jag berättade väl när vi gjorde boken om Åmåls bluesfest, och att bilder på ”mick-i-munnen” var ”big no-no”. Fast denna hade varit tillåten 🙂
Hon hade även med sig en tjej som heter Anne Harris. Förra gången jag fotade henne på Åmåls bluesfest var hon som en Duracellkanin, och stod inte still fem sekunder. Det gjorde hon denna gång. Och hennes själ lyser….
Och det är väl inte en fotosession utan en ”Mariabild”? 🙂
Ja, jag är nöjd. Känslan för att fota, som faktiskt varit lite låg ett tag, är tillbaka. Lite svårt att misslyckas när man har denna brud framför kameran…
Åmåls bluesfest är en folkfest. Hela vår stad svämmar över att härliga människor. Man kan lugnt säga att alla njuter av aktiviteten i Åmål. Samtidigt är man så glad att det redan utlovats en ny Bluesfest 2019! Fast det är svårt att tänka sig hur snabbt vår stad ändras när man ser denna bild…
Tagen på söndag eftermiddag.. 🙂
Ja, funderingarna går just nu vad jag ska skriva i vårt första magasin. Som ansvarig utgivare måste jag ju prestera nåt 🙂