Ni som har några år på nacken, känner ni igen cykeln jag sitter på? Tramporna satt på framhjulet och det var en hel balansakt att cykla på dessa. (Fast himla kul bara man kom på hur man skulle göra!) Cykeln tillhör min kompis Ulrik, och jag var så himla avundsjuk på den. Vi lekte nästan jämt under mina första år, och jag undrar vad det blev av honom.
Jag misstänker att trehjulingen som ni ser till vänster i bild tillhör mig (dockan som sitter på den kan ju vara en ledtråd faktiskt 🙂 ) men att cykla på den var inte ett dugg kul – så han fick sig en riktigt go´spätta på köpet varje gång han var hemma på vår gård och lekte 🙂 Ulrik fick mycket mer Maria än vad han ville eftersom hans cykel ju var så himla mycket häftigare än min.
Av olika anledningar har jag fått fundera på min barndom under hösten, och när minnet sviker är det skönt att ha bilder att se på. Minnet kommer tillbaka lite mer, och man kan både känna lukter och man kommer ihåg känslor. Allt på grund av en enda bild. Lite läckert är det faktiskt.
Måste bara säga att jag tycker att det är synd att man inte sparat mössan jag bär. Den skulle jag kunna använda på vintern – med framgång. Eller? 🙂 🙂 🙂
Lilla Maria, du har allt klarat dig bra trots allt….